Ja jag har en förkärlek till gamla saker. Saker som bär på en historia, som inte är en massproduktion utan ordentligt skapat i trä, porslin eller kanske metall.

Jag har haft förmånen att ärva en del gamla möbler och andra ting från min mammas sida. Bland annat har jag en kökssoffa på altanen som vi aldrig använder i princip. Den är härligt sliten och nåde den som skulle få för sig att ”renovera den”. De där spjälorna ska gnissla, fläckarna och flisorna ska vara precis som de är. Den är perfekt!

Jag minns att jag sov i den en del när jag var liten. Den stod i vår sommarstuga under en period och där under köksfönstret, som var fullt av pelargoner, sov jag.

Jag har även ett gammalt bord som heller inte riktigt har hittat sin plats här hemma, men jag vägrar att göra mig av med det. Jag vet att min moster hade det som ung, men också att min mormor hade det i vardagsrummet i våningen på Timmermansgatan, Mariatorget. Det är också sådär härligt slitet, sprickor och fläckar, men vackert precis som det är.

Det här att jag inte kan göra mig av med dem bekräftar verkligen dess affektionsvärde för mig. Jag hoppas verkligen att mina barn vill ärva dessa ting vidare och att de inte hamnar på något soptipp eller så.

Min mamma har även hon en massa gamla möbler som vi syskon kommer ärva och jag hoppas verkligen att jag kan förvalta dessa också.

Det sägs att ett hem blir personligt och i balans då man inreder med både nytt och nött. Kanske är det just därför jag älskar det gamla?

Kram K Nytt och nött i ett personligt och hyfsat harmoniskt hem.