Ja nu var det några dagar sedan som jag skrev något här. Jag har under en period haft behovet av att trappa ner på tempot, koppla ner, vila och vara utan krav. Nu börjar det vända igen vilket är riktigt skönt. Jag är en s k HSP -person, starkskör, vilket är ett annat ord för det hela. Jag måste vara väldigt rädd om mig då jag lätt blir utmattad och nere. Det är så viktigt att värna om sin hälsa, vilket jag struntat i allt för många år av mitt liv. Vi har bara ett liv och det måste vi vara rädda om. Nog pratat om mig, nu tänker jag prata om att inreda inför julen.

Julen är oerhört viktig för våran son, för mig också, så jag vill gärna kunna ge honom en jul på hans villkor. Min dotter firar sin första jul så för henne har julen ingen betydelse, ännu. Sonen har längtat efter gran och pepparkakshus, tomtar, röda färger och bakning. Pyntet kom ju upp redan första advent, men nu har vi även hunnit med bakning av lussebullar/pepparkakor, gjort pepparkakshus och klätt granen.

När det gäller gran och pepparkakshus så biter jag mig i läppen och låter sonen få vara kreativ. Han vill så gärna klä granen med smällkarameller från förskolan, ALLA kulor, allt glitter och i år hamnade även en del plastbär på grenarna. Han älskar detta och fast inredaren i mig skulle vilja ha ett helt annat utseende på granen så låter jag honom vara kreativ och stolt över vår gran. Jag minns själv hur jag älskade vår gran, smockfull med pynt av alla slag (man såg knappt grenarna), och det var så viktigt för mig att känslan blev den rätta. Ett slags affektivt värde i varende liten grej. Tack mamma för att vi fick göra granen som vi ville!

Jag får som sagt bråka lite med min estetiska sida och se värdet i granens utseende helt enkelt. Likaså är det med pepparkakshuset. Jag vill ta tillvara på hans idéer och kreativitet, låta honom vara delaktig och viktig. Därför är vårt hus långt ifrån perfekt, långt ifrån en stylad instagrambild. Men det är gjort med kärlek och stolthet!